Boxern på bilden fick 3 artärer, 1 ven, 1 sena och flera nerver avskurna i foten, då den steg på en glasskärva som låg på marken. Det är möjligt att hundens fot aldrig mera kommer att fungera ordentligt.

Glasskärvor är lika farliga för djur som de är för människor som går barfota. De vilda djuren har inget hopp om att komma till en läkare för att sys, då en glasskärva eller trasig flaskbotten har gjort ett sår i en tass. Små nålformiga glasskärvor kan helt och hållet tränga in i tassen.

Också hela flaskor kan vara dödsfällor för näbbmöss, möss och sorkar. De kan i sitt sökande efter föda krypa in i flaskan och fångas där som i en fälla, då de inte kan klättra upp längs den hala glasytan.

Bland andra kan igelkottar, rävar, mårdhundar och katter fastna med huvudet i tomma konservburkar då de letar efter mat i dem. Burkarna är dubbelt så farliga om locket lämnats delvis kvar. Det kan hindra djuret från att dra ut huvudet eller foten ur burken.

De plastlänkar, som brukar hålla ihop öl- och läskburkar kan orsaka djur förskräckliga skador. Djuren kan också strypas i länkarna eller dö av svält till följd av att en länk har fastnat kring näbben. Änder får lätt en sådan plastlänk runt sin näbb och sitt huvud, då de gräver i bottnen i strandvattnet..

Aluminiumringen som öl- och läskburkarna öppnas med har fastnat i näbben på mången fågel, vilket har lett till att fågeln svultit ihjäl.

Det har beräknats att det tar 450 år för plastlänkar som flyter omkring i vattnet att upplösas. Alla slags plast som hamnat i vattnet, såsom plastpåsar, små lösgodispåsar, plastband och snören, luftballonger, badbollar o.s.v. är farliga för djuren. Fåglar, fiskar och sälar kan dö om de har svalt kringflytande skräp som täpper till deras matsmältningskanal eller åstadkommer skador i den. Plastskräpet kan packas i magsäcken och fylla den eller orsaka sår i tarmarna eller täppa till dem helt. Djuret dör långsamt och på ett plågsamt sätt av svält.

Plastpåsar är farliga också på land. Djuren kan äta en påse som doftar mat och dö av det. Djuren kan också av misstag svälja påsen eller fångas i den och kvävas. En karamellpåse som slängts på gatan kan med regnvattnet sköljas ned i en avloppsbrunn och därifrån ut i ett vattendrag.

Metkrokar och metrevar som lämnats i naturen fastnar i fåglarnas näbbar eller svalg eller så kan de fastna i fåglarnas fötter eller vingar. Såväl sjöfåglar som småfåglar, vadarfåglar och däggdjur som rör sig på stranden kan fastna i metrevar och krokar.

Kasserade stycken av nät och förrymda fisknät är mycket farliga för alla djur som rör sig i vattnet.

Trådar, trådstumpar och snören kan snärja fåglar och däggdjur. Stadsfåglar som rör sig på marken får lätt kring tårna trådstumpar som stramar.

Taggtrådar som lämnats i naturen fungerar som fällor för de vilda djuren i årtionden.

Också sådana föremål, som bara har lämnats på fel plats eller på fel sätt kan vara livsfarliga för djuren. Sådana dödliga fällor är katsor, som lämnats öppna i alltför grunt vatten eller på torra land, slarvigt kvarlämnade metspön och drag, fisknät som hängts på tork samt oskickligt utbredda skyddsnät på bärbuskar.

Källa: FINLANDS DJURSKYDDSFÖRENING

Ur Risto Willamos doktorsavhandling: "Enligt vissa beräkningar omkommer årligen i världen tiotals tusen havsdäggdjur och en miljon sjöfåglar på grund av att de trasslat in sig i eller svalt plastskräp."

Så här gör du skräpet ofarligt