I Finland och nästan överallt i världen är nedskräpning en allmän sedvänja. En tänkande människa ställer sig dock den fråga från vilken all utveckling har sitt ursprung:

Måste det vara så här?

Är det klokt att öda mycket av våra skattepengar på att städa upp skräp som friska människor har slängt på marken, medan man samtidigt sparar in på vården av barn, sjuka och åldringar.

Tillåter vi att många djur skadar sig eller avlider på grund av ett skräp som en människa har slängt?, frågar redaktör Tuula-Maria Ahonen, som grundade rörelsen år 2000 tillsammans med sina döttrar Iisa och Ilona.I sin hand har Tuula-Maria glasbitar, som hon samlat på ett berg och som lätt skulle ha kunnat åstadkomma skärsår i tassen på familjens då fyra månader gamla hundvalp Iines.

Här hittar du en inbjudan riktad speciellt till hundägare och djurvänner att ansluta sig till rörelsen.

Välkommen med i hjärtats och samvetets rörelse, med en mycket liten gärning.

Det är lätt att fördöma nedskräpare, men gör det någon skillnad? Medlemmarna i rörelsen Ett skräp om dagen har valt en annan väg.

- Vi samlar varje dag upp minst ett skräp och utmanar minst en av våra bekanta att komma med i rörelsen.

Ju mindre skräp det finns, desto mindre skräp uppkommer det. En prydlig miljö ökar också människors trygghetskänsla. En skräpig omgivning ökar otryggheten och problemen. Vår rörelse, som grundades för 18 år sedan, har fått många nedskräpare att ifrågasätta och ändra sina vanor.

Vi har medlemmar på alla kontinenter. De sydligaste medlemmarna bor i Argentina och Australien, de nordligaste i Lappland.

Medlemmarna i Ett skräp om dagen -rörelsen behöver inte fylla i medlemsblanketter. Det räcker att du, då du går ut, varje dag tar upp ett skräp från marken och sätter det i en sopbehållare och att du utmanar minst en ny person att ansluta sig till rörelsen. Det är framför allt fråga om ett löfte som man ger sig själv.

"Nobody made a greater mistake than he who did nothing because he could only do a little", Edmund Burke, filosofi


Webmaster